Återfallsknutte?!
Jag är inte född på en motorcykel, men nära nog.
Jag föddes en vinterdag i mitten på december 1939. Min far, som var skomakare i Fågelfors ägde en Harley Davidson 1200 cc. Vad var naturligare än att han satte min då 40-åriga mor i sidovagnen, (som visserligen hade ett enkelt kapell) och körde henne till Oskarshamns BB, en sträcka på drygt 5 mil i vinterkylan. Efter en besvärlig förlossning föddes jag och vi hämtades hem till Fågelfors.
De första motorcykelresor jag kommer ihåg var när jag fick åka med min far i sidovagnen till Målilla och titta på speedway. Jag minns särskilt en då 16-årig kille de i högtalarna presenterade som Vargolle. Han hette/heter Olle Nygren.
Vargolle blev nog en av Sveriges mest populära motorprofiler under sin karriär, han tävlade i de flesta motorgrenar som motocross road racing, enduro mm.
Jag sparade pengar och köpte en moped som följdes av flera, även motorcyklar och någon bil.
Min affärsbana började redan vid tolv års ålder och mina 2 äldre bröder var etablerade bilhandlare och givetvis skulle även jag bli det. Min lilla MC- butik innehöll ca 25 motorcyklar, vilka idag hade varit rariteter om de funnits kvar. Indian, Harley, AJS, BSA, Ariel m flera. Jag blev affärsman i bilbranschen men övergick efterhand till "luftaffärer". Flyget blev min framtid.
Dagen efter jag fyllde 16 år körde jag upp för körkort på lätt MC som det hette på den tiden. Jag minns att det var dyrt, uppkörningen kostade 20 kronor. Det blev några år av aktivt tävlande, mest enduro eller T som det då hette. T stod för Tillförlitlighetstävlingar, ett namn som jag alltid ansett töntigt. Efter hand övergick tävlandet mera till bilar och flygplan, men det är en annan historia.
I Vimmerby fanns på den tiden en man som kallades för Hilding Bayern. Han ägde en BMV med boxermotor årsmodell 1954, jag vill minnas att den var på 600cc. BMWn var hans ögonsten och man kunde aldrig se ett dammkorn på den. Det berättades att när han ett år hade varit i Hedemora och tittat på TT-tävlingarna, som gick där, mötte han ett oväder i Kisa. Han hade då 4 mil kvar till Vimmerby och eftersom han inte ville smutsa ner sin cykel ställde han in den på en bensinmack och tog taxi hem. När hans BMW blev till salu köpte jag den. På vintrarna hade jag den på mitt ungkarlsrum. Det var en prydlig möbel.
Efter några år sålde jag den till en ung grabb från Eksjö. Efter ytterligare ett år fick jag se cykeln i Eksjö. Det var en beklämmande syn, så skitig och så misskött, hur kan man…?
I januari 2002 var jag på ett flyguppdrag i Bangladesh och eftersom jag flög reguljärt passade jag på att ta en veckas semester i Thailand. Efter några dagar vid stranden blev det långtråkigt och jag hyrde en Honda 400 cc, som jag körde omkring med.
Det kändes fruktansvärt stelt och otäckt. Det var ändå ca 40 år sedan jag körde motorcykel och min rostighet var påtaglig. Hur eller hur så blev jag mycket sugen på att köpa mig en mc, men en cykel med racingstuk bestämde jag mig för att inte köpa. Det var fruktansvärt vad det värkte i rygg och nacke efter en halvtimme i denna körställning.
Tankarna mognade till och jag drömde mig tillbaka till min BMW på 60- talet. En BMW får det nog bli om det ska bli någon över huvud taget. Jag började söka på diverse annonstorg. Jag hittade en BMW K1100LT utanför Katrineholm och den var i det skick jag önskade. Den 1 maj var dagen D. Det regnade lätt men jag kunde inte vänta längre. Jag hämtade mitt nyförvärv och började rulla iväg mot Nyköping Skavsta där jag har min arbetsplats. Men oj vad tung och stel den verkade och vilka krafter i maskin.
Jag tyckte hela resan var lite otrevlig. Dagen efter kunde jag inte hålla mig, vädret var strålande och jag körde iväg upp mot Malmköping, stannade utefter vägen och tittade på en stor älg, som betade på en åker. Vilka härliga dofter man känner när man glider fram genom landskapet. Sörmland har mycket fina vägar som lämpar sig för mc-åkning. Jag hamnade i Gnesta där jag tog en fikapaus. På återvägen mot Nyköping kände jag hur jag helt plötsligt var ett med motorcykeln, den kändes som en del av kroppen.
Nu släppte spänningen och jag kände mig mera avslappnad i min körning. Det började kännas som förr i tiden, vilken härlig känsla.
Det blev 12 mil den dagen.
Nästa tur gick ner till Nävekvarn och vidare utefter Bråviken mot Getå. Vilken härlig väg och vilka utsiktsplatser! Vid Vildmarkshotellet hade jag tänkt äta lunch. Körde ner till hotellet och upptäckte att jag inte kunde parkera där varför jag fick försöka backa något för att vända min cykel. Vägen lutade och jag räckte inte ner riktigt till backen. Cykeln tippade och jag orkade inte hålla emot.
Den lade sig sakta på vänstersidan, bakre väskan for iväg några meter och backspegeln tog en annan väg. Själv studsade jag några meter för att inte falla omkull. Att försöka resa motorcykeln i motlut var helt omöjligt.
Två av matgästerna hade sett min belägenhet och hjälpte mig få upp cykeln på hjulen igen. Jag samlade upp lösöret och kunde konstatera att skadan endast blev några förargliga repor på backspegeln. Jag kände inte för att äta efter den uppvisningen utan fortsatte till ett mysigt värdshus i Krokek med en fantastisk utsikt över Bråviken. Den dagen blev resultatet 13 mil.
Jag kunde inte låta bli att ta motorcykeln hem till Vimmerby där jag bor tillsammans med min fru Sollan. Det är 20 mil och de kändes inte alls i kroppen.
BMW är en härlig långfärdscykel. Kanske blir det någon långtur till sommaren.
Nästa tur blev tillsammans med en kollega ner till Borensberg för lunch, vidare en tur på Vikbolandet. Den dagen blev det 39 mil. Kan konstatera att jag efter de första 15 dagarna hade kört 140 mil med hojen.
Återfallsknutte? Ja kanske.
John-Olof Holmström
|
|
|
